En av George Cukor, Katharine Hepburn, Cary Grant och det sena 30-talets mest klassiska komedier om en frisinnad och chosefri man (Grant) som inser att hans fästmö (Doris Nolan) är del av en stroppig New York-aristokrati som förväntar sig att han ska viga sitt liv åt finanser. Hepburn spelar hennes syster, som är lika frisinnad och chosefri som Grant, varpå det inte är speciellt svårt att lista ut vart det hela är på väg – men att storykruxet är frustrerande irrelevant är på sätt och vis del av filmens charm, eftersom det placerar publiken hos Hepburn och får oss att identifiera med hennes skarpsinne. Emellanåt högstämd och melodramatisk, men utmärkt gjord med perfekta toppar och dalar; underskattat skådespeleri – Grant förkroppsligar verkligen ett precis lite för naivt, förvuxet mansbarn och Hepburn dras dynamiskt mellan pinad trånsjukhet och stolt självsäkerhet. Byggd på en pjäs av Philip Barry (Hepburn hade den vikarierande huvudrollen på Broadway), tidigare filmad under originaltiteln 1930, fint överförd med ett par smygsocialistiska undertoner av Donald Ogden Stewart och Sidney Buchman.