Karg och skral men estetiskt fulländad historisk biografi om den georgiske konstnären Niko Pirosmani, en fattig bonde som försörjde sig på en sorts hötorgskonst som efter hans svältdöd uppmärksammades och gjorde honom själv till nationalikon. Spartanskt berättat i monotona tablåer utformade som konstnärens egna målningar – stilen och tonen är typisk för den här typen av östeuropeisk arthouse, med uttryckslöst skådespeleri och statiska tagningar (samt ett och annat gökur) men den enkla stilen är effektiv i längden och varje scen har ett syfte, en mening och fler dimensioner än man först anar. Gradvis blir detta en berättelse om en anspråkslös, asketisk person som lockas till ett självförtroende som i slutändan varken ger eller tar något till det jordnära liv som förblir naturbundet och skoningslöst; det uppstår snart en spänning mellan det statiska uttrycket och de oändliga känslorna under ytan, när varje scen blir konkret och varje handling drastisk. Gjord i sovjetiska Georgien av Giorgi Sengelaia. Ej visad i Sverige annat än i TV år 1972 samt på Cinemateket 1974 och 2014.