Omedelbart underskattad uppföljare till Joker som, liksom den, blev ohyggligt kontroversiell i USA – ett faktum som gör den högintressant, om inget annat. Den olycklige Arthur Fleck (Joaquin Phoenix) är försatt på sinnessjukhus efter händelserna i förra filmen och ska nu stå rättegång – antingen döms han till döden eller så kan han (eller rättare sagt hans advokat, spelad av den evigt lakoniska Catherine Keener) övertyga juryn om att han i själva verket lider av dubbla personligheter. Själv är han dock mer intresserad av Lee (Lady Gaga), en beundrarinna som han träffat innanför murarna och som han snart går in i en berusande kärleksaffär med. Den förra filmen hade en solid story men kändes ansträngd i övrigt – uppföljaren har en tunnare story men bättre flyt och mer genuin ambivalens; idén att göra en musikal av det hela, där Phoenix och Lady Gaga kör standards i en egen fantasivärld, är märkligt underhållande och filmen överlag gör ett bra jobb med att vända amerikansk kultur och rättsväsende mot sig självt. I det långa loppet är filmen lite tunn, och liksom många moderna filmer glömmer den att ge dramat en genuin intrig och karaktärerna ordentliga beröringspunkter – istället får vi en massa stämningsfull utfyllnad medan vi hoppar mellan storyutvecklingar som var och en känns isolerade från varandra och som skapar oavsiktlig distans till den subjektiva värld som filmen vill att vi ska komma in i. Med det sagt är filmen genuint originell och försöker verkligen hitta nya sätt att ställa sällan ställda frågor, inte minst om relationen mellan film och fantasi, vilket förmodligen är anledningen till att den förvirrade så många.