Mindre än medelmåttig tonårsrysare om en high school-tjej (Joey King) som upptäcker kinesisk pryl som kan uppfylla sju önskningar – vad hon inte vet är att varje önskning också kommer med ett ”blodsoffer”. En karaktärslös blandning av en massa olika troper (allt från Final Destination till Måndag hela veckan) som aldrig utvecklar nog med personlighet för att förklara varför karaktärerna är så hejdlöst själviska och osympatiska – ska det föreställa satir eller är det filmens cyniska föreställning om målgruppens ytliga värderingar? I vilket fall som helst blir det inte så mycket av det hela eftersom storyn är så lat och manuset så klumpigt att filmens struktur går sönder och kvar blir bara en smärre röra av halvgestaltade idéer. Kul att se Ryan Philippe göra ”comeback” som moloken skrotsamlarfarsa dock – han får till och med en scen på en ödslig motorväg som högst troligt är en blinkning till Jag vet vad du gjorde förra sommaren. Också med Sherilyn Fenn som möter olyckan i ett kök med en sådan där olycklig dödsmördarmixergrej under handfatet som man jämt ska ner och fastna med handen i.