Tunn antologi skräckfilmer, direkt saluförd som ett sorts kvoteringsprojekt till för att premiera kvinnliga filmskapare och ge dem mer utrymme i skräckgenren. Denna instrumentella funktion kan ha något att göra med att berättelserna i själva ofta känns som efterhandskonstruktioner – storyn om en pojke som svälter sig själv är osannolik och platt i sina försök att vara mystisk, storyn om en stressad mamma som inte kan acceptera att maken dött samtidigt som dotterns barnkalas är lustig men rätt luddig och storyn om ett gäng otursförföljda bergsklättrare tämligen generisk. Det känns inte som en slump att Karyn Kusamas episod sparas till sist – det är en olyckligt kort men relativt effektiv serie scener om en sliten mamma och hennes verkligt demoniske tonårsson. Man hade hellre sett en fullängdsversion av den, inte minst eftersom episoden också känns som en serie demoscener snarare än en enhetlig kortfilm. På det stora hela finns det betydligt sämre filmer av det här slaget, det ska sägas, men med tanke på anspråket är materialet frustrerande svagt.