Halvlyckat försök till metaexperiment av Anna Odell; premissen går ut på att hon och Mikael Persbrandt lever tillsammans i en studio för att komma till botten med ”vilka” de ”faktiskt är”. Under samma tak har de varsin psykolog och diverse skådespelare som ska gestalta olika sidor av deras personlighet. Det hela börjar spännande men snart börjar alla förstå att ingen vet vad projektet går ut på och roligare än så har publiken inte heller. Det är genomgående oklart om filmen är självmedveten nog att förstå sina egna pretentioner, det förefaller aldrig som att projektet krävt någon verklig insats och på sin höjd lockar den till lite basal, smålustig situationshumor.