Fascinerande historia som börjar med att en förlovad yuppie och fd bohem (Vincent Cassel) ser en gammal flamma på en restaurant – han avbryter sin tilltänkta affärsresa till Japan och börjar istället försöka söka upp henne igen. Det hela leder till en ofattbar härva av romantiska omväxlingar och dubbelspel som också har att göra med en gammal vän han råkar springa in i, samt den unga kvinna han i sin tur har ihop det med. Ingenting är emellertid som det verkar… faktum är att den här filmen är hutlöst snårig och efterhand komiskt långsökt. Att den fungerar ändå är oerhört imponerande och har att göra med flera olika saker; en utsökt ton som balanserar precis mellan existentiell ironi och drömsk romantik, en underliggande inspiration från Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” (som en av karaktärerna i filmen medverkar i) och en brysk framåtrörelse i typiskt opretentiös, ”hip” 90-talsstil; filmen rör sig genom en tidsmässig mosaik full av flashbacks och telefonsamtal som gör att det aldrig står still, alltid är på väg någonstans, och åskådaren måste hela tiden hänga med. Ljuvligt, färgstarkt filmberättande; en klinisk skildring av ett själsligt delirium, vilket skapar en sublim dissonans. Märkligt nog aldrig distribuerad i Sverige förrän (i förbifarten) på DVD på 00-talet, trots att den fick gott om beröm internationellt och hade hyggligt välbekanta Romane Bohringer och Monica Bellucci i rollistan. Att filmens bedrifter är avancerade bevisades å andra sidan med stor tydlighet i den komiskt misslyckande amerikanska nyinspelningen Wicker Park, som jag själv hade oturen att se först.