Diane Keaton, Jessica Lange och Sissy Spacek spelar tre systrar i amerikanska södern – en är en världsvan och självupptagen hemvändare med storstjärneambitioner (Lange), en är en ängslig hemmasittare (Keaton) och den tredje (Spacek) är åtalad för att ha skjutit en man. Detta är upptakten för en gapig, rörig och ytlig historia som skådespelarna lyckas bära upp på ett nästan skamlöst effektivt sätt. Byggd på en Pulitzerprisvinnande pjäs av Beth Henley (som också skrev manuset); de teatrala harrangerna är inte obegåvade, och innefattar bland annat systrarnas mor, som tog livet av sig (tillsammans med sin katt) när de var små. Filmen förefaller inte alls kunna balansera eller nyansera materialet – det hela är en armviftande orgie i högljudda sydstatsdialekter där alla allvarliga ämnen förenklas till underfundiga ironier eller bara simpla skratt och tårar. Filmens fokus – t.ex det förföriska fotot av Dante Spinotti och den vardagsgrandiosa scenografin av Ken Adam – ligger helt på de tre huvudrollerna och deras oklanderliga dynamik, vilken gynnas av att deras rollfigurer på olika sätt är totalt kompromisslösa och gömmer sig bakom och agerar genom de benhårda roller de presenterar för varandra. Formellt sett kan man inte anklaga filmen för att vara speciellt lyckad, men det är inte omöjligt att man sitter där och gillar det man ser ändå.