Milos Formans sista film i Tjeckoslovakien, också hans eventuellt mest omtyckta gjord på hemmaplan – handlar om ett par gubbar till brandmän i en bonnig småstad som ska hylla sin gamla chef som går i pension genom en bal. De bjuder in hela staden och finner sedan att allt går åt skogen på grund av deras inkompetens. I princip är detta en mer elegant buskis som i väst förädlades med ihärdiga rykten om att den i själva verket var en förtäckt kommunistkritik – vilket Forman själv förnekade – som förbjöds i hemlandet; sanningen är att den blev en stor succé och bara landets brandmän provocerades (filmen förbjöds inte förrän den sovjetiska invasionen 1968). Filmad med amatörskådespelare och utan krusiduller; trovärdig och mänsklig på sitt dråpligt torftiga sätt. Humorn – som vissa tycker är intelligent och subtil – är dock extremt simpel och för naiv för att nå ut till alla.