Avskalat ecuadorianskt indiedrama i typiskt modernt arthousesnitt – många närbilder på nackar och bakhuvuden, mycket stirrande ut i ingenstans och ingenting förklaras – om 45-årig kvinna som återvänder till sitt hem efter att ha varit inlagd för förlossningsdepression. Vid första anblicken ser detta ut att vara en socio-politisk kritik av kvinnoroller och normer men ju längre den pågår desto mer blir det en skildring av kvinnans priviligierade tillvaro, ett hem fullt av tjänare och pianolärare var och en med sin egen uppgift (inklusive mannens älskarinna) utom huvudpersonen som då, som titeln antyder, står ”osynlig”. En utstuderad, smart film men onekligen i magraste laget, särskilt som karaktärsstudie.