Menlös tysk komedi från Nazieran där den i Tyskland ohyggligt populäre Heinz Rühmann spelar lat och förmäten föreståndare för en turistbyrå som vill lära sig flyga bara för att imponera på sin svårflörtade hustru – i stället fastnar han såklart i den tuffa flygutbildningen och slutar som esse. En av de mer harmlösa filmerna från Tredje riket – om nu någon är sugen på en sådan – och inte mer propagandistisk än någon annan film från eran; budskapet är anti-individualistiskt och för självuppoffring, ackompanjerat av sjungande barn som Heimatidylliskt sjunger om faderlandet. Gentemot den mesiga humorn är det hela inte så lättsmält som det ger sken av att vara. Gick emellertid oklippt och barntillåten på bio i Sverige (medan anti-nazistscenerna i Casablanca censurerades till förmån för den så kallade ”neutraliteten”). Fick en uppföljare tre år senare, Quax i Afrika.