Jeffrey Wright är sublim i huvudrollen i denna film, där han spelar författare som pressas av kraven från den alltmer politiskt korrekta och skenheliga kulturvärlden han är en del av – på skämt skriver han en löjlig parodi på allt en svart författare förväntas fylla en berättelse med varpå boken mot hans vilja blir en bestseller. Denna intrig tar upp lika mycket plats som sidointrigerna – om det är rätt ord att använda – med hans brokiga Bostonfamilj som han försöker återknyta kontakten med, samt en litterär tävling där han ombeds vara med i juryn.
Detta är överlag en behaglig, intelligent film som är lätt att boa in sig i, även om den i sak lider av att förlagan (romanen ”Erasure” av Percival Everett) var mer komplex och djärv. Regissören Cord Jefferson, som också skrev manus, verkar haft för avsikt att göra en existentiell fars enligt Alexander Paynes Sideways-modell (Laura Karpmans jazzloungiga musik bidrar även starkt till denna känsla). Berättelsen verkar emellertid alltid ha något djupare på hjärtat som aldrig riktigt utforskas; intrigtrådarna löper parallellt var för sig som avlägsna träd och grenar aldrig ihop sig. Det som blir av är fortfarande starkt nog att göra filmen sevärd även om filmens filosofiska lättviktighet gör att man tyvärr löper stor risk att glömma filmen efteråt, vilket får betraktas som något av slöseri på potential.
Ett annat sätt att se på filmen är att den tar parti för Issa Rae, som spelar afroamerikansk författare som hittat ett sätt att hålla kvar sin litterära integritet och samtidigt ”ge marknaden vad den vill ha” – om det faktiskt är vad publiken föredrar eller förtjänar är en annan fråga.