Torr, pratig och förutsägbar del i serien. Familjen Hardy ärver två miljoner dollar på grund av ett grumligt gammalt släktskap i Detroit, men domaren anar fuffens. Sensmoralen handlar om att pengar korrumperar ens karaktär, och att man mår bäst om man är lagom fattig, men tyvärr väntar man ut den från första scenen. Som vanligt finns här lustiga exempel på daterade konventioner (sextonårige Andy får icke hänga med dansflickor för den gode domaren men är fri att börja röka tobak när han behagar – notera även skildringen av den fashionabla storstaden Detroit!) men roligare än så blir det inte.