David O. Selznick producerade denna populära och mycket framgångsrika Technicolor-melodram, lika berömd för sina tre nyinspelningar. Janet Gaynor spelar äppelkindad kvinna från landet som tar sig till Hollywood för att bli stjärna – hon träffar stjärnan Fredric March och lyckas via honom, men medan hennes stjärna stiger går hans liv under i alkoholism och fåfänga. Detta var den första självmedvetna filmen om Hollywood som blev en storsuccé – filmen kryllar av genomlevda internskämt på både uppenbara och subtila nivåer; lika ofta som det är en snäll komedi är det en besk satir om branschens omänsklighet. Filmen blir i slutändan lite överbalanserad; man kanske skulle önska att filmen valde att vara lite mer av det ena eller det andra, liksom både Gaynor och March håller sig på mattan i sina prestationer (ett av filmens många rykten är att huvudpersonen inspirerats av Barbara Stanwyck och hade hon haft huvudrollen hade det verkligen slagit lågor om det hela). Med det sagt är det en snygg, följsamt berättad historia, om än mer underfundig i marginalerna än berörande i helheten (även om den symboliska ”solnedgångssekvensen” mot slutet är gripande). Nyinspelad 1954 och 1976 som En stjärna föds samt 2018 som A Star is Born; därutöver var filmen bevisligen inspirerad av George Cukors What Price Hollywood från 1932 (Selznicks första regival var Cukor). Vann Oscars för fotot och originalstory. 2024.