Människan är en tillräckligt begåvad varelse för att hitta på saker – till exempel ”found footage” – men inte tillräckligt begåvad för att definiera eller behärska dem. Den tredje filmen i den här serien, som borde heta H. 264 och inte V/H/S, är en komplett röra som inte består av inspelningar, förutom när de gör det; episoderna kommer och går genom en digital kakafoni där någon försöker jaga ikapp en ondskefull glassbil på cykel – berättelserna hänger inte ihop på något sätt och alla försök att binda ihop någonting alls slutar i cinematisk migrän. De olika segmenten är i sig amatörmässiga, till olika grad, men det spelar fortfarande ingen roll om de gjorts av Haneke och Christopher Nolan för helheten har aldrig fungerat i den här serien – ett faktum som i denna katastrofala trea kraschar in som en komet rakt i seriens förvirrade hjärna. Gick begränsade biorundor, men släpptes direkt på streaming på de flesta ställen i världen.