Har inte sett TV-serien Gifta, och planerar inte att göra det heller, men reaktionerna är intressanta. Steg för steg glömmer människor bort vad film är, även de som har betalt för att skriva om rörliga bilder. Alla dessa lågbudgetdramer, från olika delar av världen, som kommer till Sverige via Folkets bio eller så. Det kan inte vara så många människor som sett dem. All denna variation som ryms i bildberättande. Det verkar som att den glömts bort. Ser vi längre likheterna mellan tystnaderna i Bergmans Tystnaden och Shyamalans Sjätte sinnet? Finns det några gemensamma estetiska beröringspunkterna kvar i den strömmade tidsåldern? Har alla nyanser trubbats bort av vågorna, bokstavligt talat vågorna, streams upon streams; har förståelsen för rörliga bilder till sist slipats ner till något fullständigt blankt och formlöst? Om grunden, fonden, för ens förståelse för rörliga bilder blir TV-seriernas estetik (snabb narrativ på burk, med pulvermosversionen av dialoger och mikromatsverisonen av dramatik, inte heller olikt partiledardebatter eller nyhetssändningar i allmänhet) så framstår såklart allting annat, verkligen allt, som mystiskt och förbryllande. Men det var inte längesedan man kallade berättelser om vanliga människor för slice-of-life. Eller dokusåpor. Ibland gick det långsamt, ibland snabbare. Ofta skedde konflikten i subtila underströmmar, okomplicerat, som livet är. Jag gissar att Gifta är precis lika narrativt konventionell som vilken annan berättelse som helst. Men kanske att serien har en undermening, en implicit nivå. Saker som egentligen är helt självklara. Men när man bara är van vid scener där folk förklarar saker, allt vad de tänker och känner och inte minst vad de planerar göra, ja när man är van vid text, snarare än subtext, då blir minsta lilla reva i lacken, minsta lilla vaket ögonblick i slummern, något som får en att reagera. Vi har kommit långt bort från den tid då filmestetikens mest ringa komplikationer var allmängiltiga kunskaper, erfarenheter, saker man tog för givet. Det är en lång väg tillbaka.