Långfilmsversionen av Jim Davis klassiska seriestripp är en kommersiell mardröm, om man är purist, och en hygglig matiné för den som är småbarnsförälder. Den lata katten Gustaf, som bara vill titta på TV och äta mat, måste här rädda husses nya hund Odie som springer bort efter att Gustaf lurat iväg honom. Denna uppenbart harmlösa film är inte så tokig som man skulle kunna tro – Gustaf själv är tjusigt animerad och skojigt sadistisk och filmen har ett par roliga skämt om smarta katter och dumma hundar. Det räcker inte riktigt mot ett så tunt, generiskt manus och en syntetisk färgkorrigering där Breckin Meyer och Jennifer Love-Hewitt, som Jon och den omöjligt passiva veterinären han dejtar, smälter in i pastellerna. Bill Murray, trots att han är perfekt vald som Gustafs röst, känns också oväntat oinspirerad.