Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Den smala vägen (Primrose Path, 1940)


Smuts och smutsigare; slumflickan Ginger Rogers träffar bockige Joel McCrea men glömmer att informera honom om att hon lever i fattigdom med sin prostituerade mamma, alkoholiserade pappa, bittra mormor och tioåriga lillasyster. Men hallå, liksom, vad har han gjort som är så himla bra? Den här underskattade filmen påminner om ett gammalt socialdrama som Lois Webers The Blot från 1921, men gjord med den sötsalta känsloblandningen som skulle inspirera Sirk (senare Almodóvar) och snårig dialog som senare skulle förvandlas till TV-sitcoms. Märkligt nog är filmen jämn och ofta rörande, med en genuin känsla för sig själv, trots skavanker man får ta – som att Rogers som vanligt spelar tonåring när hon är nästan trettio. Marjorie Rambeau, Miles Mander och Queenie Vassar är dock finfina som Rogers skamfilade familj. Att filmen kommer undan med ett lyckligt slut är bara för att den aldrig låtsas som att den varit en rosträdgård fram till dess.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *