Ett misslyckande på de flesta plan; en spionintrig utan spänning, där Clint Eastwood spelar en stridspilot med PTSD (vilket aldrig blir ett problem), inkallad mot hans vilja (ett faktum som aldrig analyseras närmare) för att smugglas över till Sovjetunionen (genom en oändlig stafett av ”kontakter”, ständigt utbytbara nunor utan mycket till kontext) och jagade av ryska myndigheter alltid ett steg efter (de är utbytbara också, filmen har ingen riktig antagonist) för att lyckas flyga hem i ryssarnas senaste superplan (som inte blir någon riktig utmaning och slutar i jämtjocka specialeffekter av John Dykstra, alldeles för sent i storyn). Filmen är en lång, grumlig klump, att se den är som att vada genom lera, men trots sin pseudorealism är det mesta av skådespeleriet rena fjanterierna, vilket till sist försäkrar en om att varje önskan om en rolig stund med den här filmen kommer att bli en hopplös kamp.