Förmodligen Roger Cormans mest lukrativa Star Wars-plagiat. En scruffy looking nerf-rulle som inte är riktigt så rolig som den borde vara, med den ständigt lika fåniga Richard Thomas i Luke-rollen och en parad av skojiga skådisar i birollerna (särskilt John Saxon som en ond Disco-diktator). Verkligen en av filmerna som får Det våras för rymden att kännas extra överflödig, med tanke på att den gjordes hela sju år senare – den här filmen är väldigt, väldigt nära, både i själ och stil.