film, Filmloggen

Deep Water (2022)

Adrian Lynes första film på 20 år känns verkligen som en ”old man’s movie”. Varför har den gamle mysgubben – som på 80- och 90-talet blev känd för en särskilt uppblåst typ av ”erotisk thriller” (9 1/2 vecka, Farlig förbindelse, etc) – kravlat upp ur mossen för att göra en Hulu-film? Pengar, antagligen, men man kan ha förhoppningar. Hans senaste film (Unfaithful) var oväntat lågmäld och Deep Water är direkt anonym. Jag vill kalla den smakfullt saklig, många skulle nog säga tråkig; en filmatisering av Patricia Highsmiths roman ”Djupt vatten” (tidigare filmad i Frankrike, förmodligen bättre, med Isabelle Huppert anno 1981). Ben Affleck och Ana de Armas är ett par i den där vanligt förekommande amerikanska ”medelklassen” (där alla är miljonärer); hon bjuder ut sig själv till första bästa men finner ingen lycka i otroheten, eventuellt för att maken kan vara en sociopat som har ihjäl alla hennes älskare. Man kan inte tro att Lyne gjort filmen – det är inte Flashdance direkt. Faktiskt lägger han här tonen på en så anspråkslös och odramatisk nivå att dess själva tråkighet skapar något paradoxalt spännande. Det är som en lång, spänd ton av trög intighet. Om du inte tycker det låter som mycket till komplimang så har du inte helt fel… men av någon anledning blev jag lite förtjust av denna ändå.