featured, film, Filmloggen

Don’t Look Up (2021)

Hollywoodfilmer (särskilt katastroffilmer som Independence Day och Armageddon) tenderar att bearbeta myter för att trösta publiken och vägleda den genom vad de föreställer sig är vårt undermedvetna filmdrömtillstånd – lögner vi gärna tror på, med andra ord. Don’t Look Up sysslar däremot helt och hållet med antimyter, och den parodierar världen genom att helt enkelt skildra den sakligt. Att bevittna det kollektiva motståndet gentemot en film som så noggrant beskriver vilka som styr världen och hur de styr den, utan kryptik eller konstnärlig förvirring, är lika fascinerande som själva filmen – kanske är intrigens händelsekedja helt enkelt för trovärdig, och av någon anledning detta anses vara oförskämt eller banalt; filmen säger det uppenbara, men det finns en stor kraft i det, särskilt när det görs så noggrant och med en så fantastisk rollbesättning (DiCaprio, som alltid haft en nervös energi, är särskilt lysande vald som bristfällig och osäker medelman) och med tanke på det faktum att det så sällan kan förtydligas i en medievärld som styrs av företagsvälde; visst är filmen plottrig och ansträngd och utdragen, men den har en hammare och en spik och slaget slås; jag skulle säga att det är den bästa filmen av sitt slag sedan Mars Attacks.