många varv att gå,
utanför byggnaden
innan man inser att det är där man står
utanför byggnaden
innan man inser att det är där man står
x
maktens rosor döljer tistlar, de möter dig som handslag, sticker hål på din klass, rycker din rot, skördar dig
med rosor
se så fagra ord de använder när du till slut vänt dig utifrån och in
för att leda dem genom den, som vore det en djungel
ditt ursprung, ditt hem
där sitter du i timmerstugan på trädtopparna, de gröna stammar som aldrig tycks bändas mot marken
och spekulerar i dina möjligheter
att längta hem
att längta hem