Vissa filmer Àr sÄ enkla att tala om att det blir svÄrt. Man kan sÀga att Last Days in the Desert har ett problem med sin gestaltning. Eller att sÄsen skÀr sig. Man kan uttrycka sig pÄ flera sÀtt, men vad man menar kan inte helt förklaras förrÀn man sÀtter sig ner med nÄgon annan och ser filmen.

De första tio minuterna eller sĂ„ ger oss Ewan McGregor som Jesus. Han gĂ„r omkring i öknen i en scen. I nĂ€sta gĂ„r han i en annan del av samma öken. I nĂ€sta sekvens skrattar han Ă„t himlen för han Ă€r sÄ  tja, ensam eller galen typ.

”Ja” skulle jag sĂ€ga till min hypotetiske soffgranne, ”du ser ju att det inte fungerar!”

Men smaken Ă€r ju lika delat som vinet och brödet sĂ„ vem vet, kanske min kamrat skulle sĂ€ga: ”VadĂ„? Det Ă€r vĂ€l inget fel pĂ„ det direkt?”

Nej öknen ser ut som öknen. Den Ă€r högst okomplicerat fotad av Emmanuel Lubezki – nĂ€stan bara i vanliga bildkompositioner, kan tillĂ€ggas, som om man undrar om han verkligen var med pĂ„ inspelningen
 men visst, det ska sĂ„klart vara okomplicerat. Spartanskt, sĂ„ att sĂ€ga. En film om Jesus Ă€r ju inte en film om Jay-Z.

SĂ„ har vi Ewan McGregor. Är han en bra Jesus ute i öknen
? Tja, rollen Ă€r sĂ„ ikonisk att vi inte kan förestĂ€lla oss att den ena skĂ„despelaren egentligen passar bĂ€ttre Ă€n den andra. Han Ă€r en bra Obi-Wan Kenobi i öknen, och det Ă€r ju nĂ€ra nog.

FrĂ„gan Ă€r om det rĂ€cker med att han bara Ă€r dĂ€r. Och att öknen bara
 Ă€r dĂ€r
 att skratta Ă„t himlen för att man blivit lite tokig
 jag vet inte, Ă€r inte det mer eller mindre en tom klichĂ©? Hujedamej, ska jag erkĂ€nna att jag tĂ€nkte. Hur lĂ€nge ska detta pĂ„gĂ„?

Men som tur Àr avviker filmen frÄn sin bibliska berÀttelse och blir en slags apokryf. Jesus trÀffar en snickare (Ciaran Hinds) som bor dÀr ute i öknen med en sjuk, sÀngliggande fru. De har en ung son (Tye Sheridan) som helst skulle vilja vara nÄgon annanstans. Snickaren förutsÀtter dock att sonen ska bli kvar dÀr ute i öknen, dÀr de pÄ nÄgot sÀtt bor och dÀr han pÄ nÄgot sÀtt Àr snickare.

Jag vet att det lÄter provocerande nördigt men Sheridan Àr faktiskt inte lÄngt ifrÄn en Luke Skywalker hÀr, och fastÀn filmen försöker Ä det grövsta att vara stoisk sÄ har den mer gemensamt med StjÀrnornas krig Àn, sÀg, Kristi sista frestelse, förmodligen den enda film om Jesus i öknen vi behöver.

Förutom Jesus spelar Àven McGregor djÀvulen i en dubbelroll. Utformningen Àr den man kan tÀnka sig. Jesus Àr den enda som kan se djÀvulen, som dyker upp lite som en joker i leken för att sÀga nÄgot drygt eller cyniskt om vad Jesus tror han försöker göra.

Vad det nu Àr? Inte mycket, sÄklart. Han hjÀlper fadern och sonen snickra grunden till ett hus. Han noterar att sonen Àr bra pÄ gÄtor. Han uppmuntrar fadern att försöka lyssna pÄ sonen. DjÀvulen har berÀttat för Jesus vad som hade hÀnt om han inte trÀffat familjen. Jesus tycker inte om utsagan. De lyckas inte riktigt undkomma tragedin, men kanske att saker blir lite bÀttre.

De spoilerkĂ€nsliga fĂ„r ursĂ€kta men det hĂ€nder faktiskt inte mycket mer i den hĂ€r filmen, som pĂ„ ett nĂ€stan fascinerande sĂ€tt undviker att fĂ„ fram en ordentlig anledning att existera. Den allra sista bilden i filmen ger oss samma öken men i modern tid – tvĂ„ smĂ„ turister tar kort pĂ„ varandra vid den hisnande vyn och gĂ„r ur bild.

Den poetiska poÀngen verkar vara att Jesus dog för mÀnniskorna men att mÀnniskorna, nÀr allt kommer omkring Àr oansenliga varelser och att deras problem Àr obefintliga i det lÄnga loppet, den stora bilden, vad den nu Àr.

Men det ursĂ€ktar inte spartanska och spirituella klichĂ©er som gör filmen opersonlig snarare Ă€n speciell, pretentiös snarare Ă€n spirituell, som om den existerar för att imponera pĂ„ publiken snarare Ă€n för att nĂ„gon faktiskt haft nĂ„got pĂ„ hjĂ€rtat hĂ€r. NĂ€r djĂ€vulen sĂ€ger till Jesus, ”Who the hell do you think you are?” passerar repliken som om det inte finns nĂ„got roligt med den alls.

Men filmens mest olyckliga brist Ă€r dess övertro pĂ„ tanken att det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att göra en film som bara skildrar och gestaltar oansenlighet, som om de genom att sĂ€tta Jesus i huvudrollen helt kan göra en hĂ€ndelselös film meningsfull. Men det Ă€r som de sĂ€ger i Life of Brian: ”Nothing will come out of nothing, you know what they say?”

FREDRIK FYHR


2015 USA 98 min. fÀrg/codex (Arri Alexa), DI/2.35:1. R: Rodrigo García. S: Ewan McGregor, Susan Gray, Tye Sheridan, Ciarån Hinds, Ayelet Zurer.

Videosöndag