Veckans utvalda film
Det perfekta sättet att avsluta sommaren – med flera smällar.
Amerikanska premiärer
Den 25/8 1995 gick Beyond Rangoon upp på amerikanska biografer, som redan haft svensk premiär tidigare.
THE AMAZING PANDA ADVENTURE
Som förra veckan så är det tydligt att sensommaren och den tidiga hösten är högtiden för barn- och ungdomsfilmer – när skolan börjar är ju alla kids på samma plats. Den här filmen såg jag på video i ämbete av storebror – jag var lite för gammal för den, men inte min lillasyster – Det enda jag minns av den är att den boostade pandor på söthetsmarknaden, om nu inte redan Världsnaturfonden lyckats med det. Även till den mån jag var i rätt ålder för filmen så hade jag redan sett Rädda Willy, och dessutom den ”coola” Jakten på Dodger (med Thora Birch och en kleptoman-chimpans) och jag tror inte att den här filmen hade så mycket att komma med. Förutom en panda. Okej, vem älskar inte en söt panda. Nu slutar vi prata om den här filmen.
DR JEKYLL AND MS HYDE
Det är en tung, deprimerande verklighet att det är svårt för kvinnor att få bra roller i Hollywood… men ibland får man skylla sig själv. Alla undrar jämt varför Sean Youngs karriär inte tog fart mer efter Blade Runner. Filmer som den här är förklaringen. Det är dock – inte att förglömma! – en av många filmer som Stephen Tobolowsky varit med i.
LORD OF ILLUSIONS
Den här faller under ”såg att den fanns på video, men hyrde den aldrig”-kategorin. Visste å andra sidan inte vem Clive Barker var när jag var liten. Anledningen till att jag inte sett denna Lovecraftianska thriller om övernaturlig sekt, hejdlöst klyschig snok och hejdlöst usel CGI från 90-talets (att döma av trailern) har kanske å andra sidan också att göra med Barker, som aldrig varit mycket av ett dragplåster för mig. Jag har aldrig varit ett större fan av Hellraiser, och tycker Barkers stämningar (även påtaglig i Candyman) överlag är för monotona, tråkiga och lobotomerade. Lord of Illusions ser å andra sidan ganska festlig ut.
MAGIC IN THE WATER
Mer familjesmör, nu en Harry and the Hendersons-variant med… Loch Ness-odjuret? Om du vill se Joshua Jackson innan ”Dawson’s Creek”… ja, vad det nu är för rekommendation.
NADJA
Jag hade tänkt kolla upp den här filmen för att se om den är så bra som den ser ut, men tiden hann ikapp mig. Det ser ut att vara något i stil med Abel Ferraras The Addiction (1994), en väldigt 90-talsig indieversion av vampyrmyten, de där fåtalet smala och inrökta, filosofiska ”street-vampyrfilmerna” som är så mycket mer attraktiva och intressanta än tween-vampyrerna vi får idag. De är förstås uttjatat att skälla på dem, och jag har ingen aning om huruvida Nadja är en bra film eller inte, men det är trist att nyhetens dåliga behag oftast distraherar folks uppmärksamhet medan många redan gjorda, och bättre, filmer försvinner ur tidens ström och aldrig blir återupphittade.
THE PRINCESS AND THE COBBLER
Något annat som sensommaren är känd för är Hollywood-rötmånaden, vilket är ganska uppenbar också i de här titlarna. The Princess and the Cobbler var ett ödesdömt projekt som pågick i flera år – den gick upp på bio i en minst sagt förvirrad version denna vecka i augusti 1995 under titeln Arabian Knights, kom senare att heta The Thief and the Cobbler, men inte blev något bättre för det. Filmen var en så stor flopp, både kritiskt och publikmässigt, att den blivit ökänd bland fans av animerad film. (Som jag gjort förut hänvisar jag till The Nostalgia Critic).
Svenska premiärer
Ang Lees Mat, dryck, man, kvinna (som haft premiär ett helt år tidigare i USA) hade svensk premiär denna vecka 1995, plus Casper som gått upp på amerikansk bio några veckor tidigare.
EN PÅ MILJONEN
Det finns ingen trailer på YouTube för den här filmen – däremot ligger den upplagd i sin helhet (åtminstone i skrivande stund). Eftersom svensk filmproduktion är så marginell existerar den på DVD som del av SF:s serie ”svenska filmklassiker” – vilket egentligen betyder ”filmer som tjänade nog med pengar när de gick på bio att vi bemödar oss med att släppa dem på DVD”.
Jag såg också En på miljonen på bio när den kom, vilket jag minns som en ganska besynnerlig upplevelse – jag var nio år och förstod bara nästan de blygsamma socio-politiska tematiken i filmen, som går ut på att en bankman (Thomas von Brömssen) får sparken och blir besatt av att få tillbaka det (en något typecastad, post-Jönssonligan-Gösta Ekman är hans illvilliga chef). Jag minns bara två saker i filmen: En scen när Thomas von Brömssen misslyckas med att ta livet av sig (det var nästan så att jag tyckte att det var lite obehagligt när jag var liten, innan scenen mynnade ut i ett skämt). Det andra jag minns är ”comic relief-invandraren” som satsar stenhårt på att vara ”svensk patriot” (typ) och bland annat skrålar med i Tomas Ledin: ”Jag vet vad jag gör, jag är inte bankdirektör!”
Jag föreställer mig att det här är en ganska knepig film att förhålla sig idag. Men det blev en hit, och den kom från duon Måns Herngren och Hannes Holm som fick ett fortsatt segertåg med ”titta vad dumma i huvudet vi är, och vad kul det är”-komedier som Adam och Eva (1997), Det blir aldrig som man tänkt sig (2000), Klassfesten (2001) och till slut TV-seren ”Solsidan” som väl får ses som kronan på verket av denna cyniska och passiviserande (men väldigt lönsamma) humorstil som jag aldrig varit mycket för.
JEFFERSON I PARIS
Nick Nolte (av alla människor) spelar amerikanska presidenten Jefferson i en film som spekulerar i huruvida han verkligen hade en affär med sin femtonåriga slavflicka (och att hon dessutom blev gravid med honom). Levande historia möter amerikanska tantdrömmar ”från skaparna av Ett rum med utsikt, Howard’s End och Återstoden av dagen…” Då vet man åtminstone vad man får!
*
Nu är sommaren slut
FREDRIK FYHR
Ett svar på ”Biosommaren 1995: Vecka 34-35”