Regi: Emmanuel Mouret
Olika vinjetter om kärlek och svartsjuka i Paris.
Det finns en fantastisk bok som heter Kärlekens konst, av den tyske sociologen Erich Fromm, som förklarar hur kärlek mellan människor inte är en magisk, kosmisk kraft utan uppoffringar, hårt arbete och disciplin. Det är en bok du borde läsa, i synnerhet istället för att se den här filmen, som också heter Kärlekens konst. Ärligt talat kan jag inte ens rekommendera min egen recension.
Det är en romantisk fransk filmkomedi släppt direkt på video – en svensk tradition – som inte verkar ha haft speciellt stort liv någonstans. På IMDb kan man se att filmen är producerad så tidigt som 2011, men ingen verkar ha sett den förutom några tyskar som recenserat en tyskdubbad version av filmen.
Och inte är det något som någon behöver se heller. Filmen består av en serie vinjetter där olika karaktärer i Paris har ”kärleksproblem”. Det är otroligt dåligt berättat. Vinjetterna kommer med olika puttenuttiga titlar – en heter ”tålamod”, den följande ”tålamod, tålamod”, en tredje ”inte hur mycket tålamod som helst” etc – men flera av vinjetterna pågår inte mer än några minuter. Det blir ryckiga hopp mellan Fransk Tjej som har problem med Sin Kille och Fransk Ensamstående Man som Flörtar med Granntjej. Man registrerar knappt några namn och hinner inte börja bry sig. Hela filmen är som en dålig dejt där man hela tiden måste säga ”Kan vi inte börja om från början?”
Manuset är mediokert och fantasilöst. Alla små berättelser i filmen är byggda på exakt samma sak: En karaktär ska göra något – ta kontakt med ett kärleksobjekt, vara otrogen mot sin partner, etc. – men något går fel och en komplikation uppstår, men ännu ett missförstånd gör att allt blir bra i slutet ändå. Eftersom manusförfattaren och regissören Emmanuel Mouret bestämt sig för att alla intriger måste följa denna kurva så blir också alla händelseförlopp otroligt långsökta och forcerade.
Dialogen hjälper intrigen framåt, och gör därför filmen ännu mindre trovärdig. Ibland vet man inte om man ser på något som ens ska utspela sig i verkligheten – Inte bara ska en ointressant medelålders man (François Cluzet) dejta och ha sex med söta nya grannflickan (Frédérique Bel) utan de har dessutom dialog som ”Det är svårt att kyssa någon som inte vill” – ”Vad tyder på att jag inte vill?” – ”Inget, men inget tyder på motsatsen” – ”Jag ringde er ju, och nu är jag här”.
Men i längden mer problematisk är dialog som helt enkelt är amatörmässig. Som när en kvinna säger åt sin man att hon tänker lämna honom och han nästan omedelbart säger: ”Men tänk dig om du var i mina skor!”
Hursomhelst. Jag har varken tid eller lust att rätta den filmen som ett matteprov.
Efter ett tag måste några – men inte alla – av de här intrigtrådarna gå ihop, eller korsa varandra. Det enda som egentligen händer är att några karaktärer går i säng med varandra, varpå andra karaktärer blir svartsjuka. Det, vad det nu innebär, är kanske kärlekens konst. Vem vet. Regissören själv spelar en storartad kompositör – i filmens intro, som en ouvertyr, if you will – som var ett geni på att skapa kärleksmelodier men som själv aldrig kände kärlek… Jag hoppas, hoppas, hoppas att Mouret inte menar att han själv är Det Stora Geniet, men att döma av sättet manuset är uselt – men ändå aldrig ger sig – så verkar det inte bättre.
Bra skådespelare är med i filmen – Cluzet, Gaspard Ulliel, Julie Depardieu (dotter till Obelix) – och de gör pliktskyldigt ordentligt ifrån sig. De får nämligen betalt för att vara där. De kan sina repliker och det mesta verkar vara gjort på en tagning eller två. Man kan se i till exempel Cluzets ögon att han inte riktigt förstår vad han förväntas göra – och att han inte vet vad för film regissören egentligen tänkt sig – men man kan också se att han vet att han inte behöver bry sig.
FREDRIK FYHR
*
KÄRLEKENS KONST
Originaltitel, land: L’art d’aimer, Frankrike.
Urpremiär: 7 augusti 2011 (Locarno Film Festival).
Svensk premiär: 22 oktober 2014 (DVD).
Speltid: 85 min. (1.25).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: n/a [digital]/DCP/1.85:1.
Huvudsakliga skådespelare: François Cluzet, Frédérique Bel, Julie Depardieu, Pascale Arbillot, Ariane Ascaride, Judith Godrèche, Louis-Do de Lencquesaing, Philippe Magnan, Stanislas Merhar, Élodie Navarre, Laurent Stocker, Gaspard Ulliel, Michaël Cohen, Mélanice Chaney, Camille Bardery, Emmanuel Mouret.
Regi: Emmanuel Mouret.
Manus: Emmanuel Mouret.
Producent: Georges Bermann, Frédéric Niedermayer.
Foto: Laurent Desmet.
Klippning: Martial Salomon.
Scenografi: David Faivre.
Kostym: Carine Sarfati.
Produktionsbolag: Moby Dick Films, samprod. Partizan Films, delt. Orange Cinéma Séries, support. Région Provence-Alpes-Côte d’Azur, ass. CNC, Cinémage 5.
Svensk distributör: Njutafilms.
*
Foto: Njutafilms.
Ett svar på ”Kärlekens konst”