Regi: Olivier Megaton
Släkt och vänner till alla som Liam Neeson dödade i den första filmen vill döda honom som hämnd, men eftersom dom är minst lika korkade så går det inte så bra för dom.
Skurkarna i Taken 2 kanske är dom mest korkade jag någonsin sett i en actionfilm. Vad trodde dom skulle hända här? I den första Taken så blev oöverträffliga ex-CIA-agenten Liam Neesons dotter kidnappad av trafficking-drägg. Över telefon förklarade han för dom att om dom inte gav henne tillbaka skulle han döda allihop. Dom trodde honom inte. Han överbevisade dom genom att döda allihop. Det var en caveman-story men det var en väldigt underhållande film.
Skurkarna i den hundra procent mediokra uppföljaren vill ha hämnd på honom så dom kidnappar honom (med fru) medan han är på semester i Istanbul för att åka till [random öststatsland] där han ska offras inför de döda skurkarnas gravar… Teoretiskt sett, kanske någonstans i deras fantasi, så är det tanken i alla fall. Dom har ingen särskild plan för hur det här ska gå till och jag tror inte dom såg förra filmen. Dom tycks inte ha tänkt på faktumet att han från absolut nollpunkt hittade alla skurkarna inom två dagar, och dödade cirka hundra pers utan att bli särskilt skadad. I början av filmen får vi veta att dom inte ens vet vart han befinner sig. Under tiden har han själv stalkat upp dotterns nya pojkvän genom en GPS han installerat i hennes telefon.
Så, låt oss försöka vara åtminstone lite rationella. Ett gäng euro-rednecks vars enda passion är att stirra på fotboll och dricka öl, samt emellanåt deala trafficking och andra garanterat vedervärdiga saker – versus Liam Neeson, en totalt oövervinnerlig korsning mellan MacGuyver och Rambo iklädd finkostym, med high tech-gadgets och vapen i en gigantisk portfölj, kontakter med alla CIA:s FRA-motsvarigheter, och helt omöjlig att stoppa om man väl retar upp honom. Och dom ger sig på honom.
Resultatet blir liksom ännu mindre än en plågsamt förutsägbar film. Det är en sån där riktigt grådaskig actionfilm där man inte minns något en sekund efter att den tar slut och istället bär man på känslan av att ha blivit misshandlad i en dröm. Men ännu värre är att den är så slött gjord att man inte ens lyckas ta in vad som händer medan det händer: Filmen liksom bara pågår tills den tar slut, genom en intrig som är så underutvecklad att den varit 40 minuter om den tagit bort två större biljakter och diverse ointressanta, hysteriskt klippta sekvenser med folk som springer efter varandra genom diverse trånga gränder. Jag har ingen aning om vad Liam Neeson säger (till vem?) på amerikanska ambassaden efter att han kört sönder diverse vägspärrar och dumpat sin dotter där för ett klipp senare är han ute och nosar upp skurkarna. Tidigare sa jag att skurkarna inte hade någon plan – jag antar att dom inte har någon plan, för dom gör ingenting i hela filmen. Filmen bygger på ett manus som praktiskt taget tycks halvfärdigt. Liam Neeson rör på sig, allt annat (främst intrigen och karaktärerna) står still som död rekvisita han går omkring i, i väntan på eftertexter.
Den huvudsakliga skurken spelas av den där gamla hederliga surpuppan Rade Serbedzija. Hans uppgift i filmen är att i ett fåtal stickbilder gå fram till de andra skurkarna – vilka de nu är – och säga saker som ”He escaped!” eller ”The girl is alive!” I övrigt sitter han bara och väntar på att Liam ska knacka på och ha ihjäl honom och de andra skurkarna – som sagt, vilka de nu är – gör detsamma, medan de tittar på TV. En vakt har verklig dödslängtan och siter och röker en cigarett med ryggen vänd mot grinden han ska vakta. Ingen karaktär i filmen tycks vara intresserad av att vara där. Alla vill ut så fort som möjligt. ”I’m tired of all of this” säger Liam Neeson mot slutet. I don’t blame him.
Filmen ger ingen vidare reklam för Istanbul heller, denna civilisationsvagga. I Taken 2 framstår Turkiet som ett underutvecklat u-land, en social soptipp fullt av fruktstånd och kvinnor i burka. Den enda turistattraktion som vi i filmens första kvart bjuds på – förutom en tafflig turist-båt och en random nattklubb – är lyxhotellets spa-våning.
Den första Taken var okomplicerad och underhållande på det där lite skamlösa sättet. Jag antar att ingen inblandad trodde att den skulle bli en hit. X antal hundra miljoner dollar i intäkter senare och Taken 2 har hostats upp. Den är för övrigt regisserad av en kille vars blotta namn – Olivier Megaton – ger mig huvudvärk och som från och med nu hamnar på min svarta lista. Kameran ålar sig fram i svepande rörelser från höger till vänster – eller upp och ner eller fram och tillbaka – och varenda scen, även dialogscener, klipper frenetiskt mellan varenda tänkbar position. Vid ett tillfälle slåss Liam Neeson mot två skurkar samtidigt. Jag konstaterade att jag hade ingen aning om vad som hände, eftersom allt visades i frenetiska klipp mellan inkompetenta närbilder filmade med ”shakycam”. Så plötsligt på tal om ingenting kommer ett klipp med en kameraposition från ovan – så att vi bara ser tre huvuden som står och slåss där nere. Sen tillbaka på markplan igen, utan anledning.
Detta är vår tids största pest i actiongenren. Varför denna åksjukeframkallande, hysteriskt röriga visuella stil? Vi vet att man får hjärnskakning om man får ett eller flera slag i huvudet, vi behöver inte ännu en visuell illustration. Det räcker med Liam Neesons nävar in i någons pannben. Som det är nu tror jag inte ens vi får en enda riktig tjotablängare i helbild. Och om det är ens invändningar, då pratar vi verkligen om en riktigt meningslös film.
https://www.youtube.com/watch?v=luWS4H9S-kY
Var för övrigt väldigt förvånad då eftertexterna dök upp i Taken 2, jag satt fortfarande och väntade på att filmen skulle börja.
Haha ja, nu har dom kommit till glassbaren – nu smäller det! (jfr http://www.youtube.com/watch?v=CCluxiz9jUw)