Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Paranormal Activity 4

paranormal activity 4 videosöndag

1starrating

Regi: Henry Joost, Ariel Schulman

Alex, en femtonårig tjej, inser att de nyinflyttade grannarna är mystiska – deras sjuåriga son börjar nämligen husera hos Alex familj. Hon inser att något är allvarligt fel med honom men hennes föräldrar vill inte lyssna. Samma saker som hände i de förra filmerna händer, allt är bara mycket sämre gjort.

Jag har så otroligt lite att säga om den här filmen, egentligen. Jag har mer att säga om den än vad jag orkar formulera i ord – kanske för att för mycket negativism  ger mig för mycket dålig energi – så jag ska försöka hålla mig kortfattad istället.

När found footage-filmer inte fungerar så är dom verkligen jobbiga att orka med. Jag vet att det låter naivt men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att Paranormal Activity 4 skulle vara en sådan katastrofalt hopplös film. När jag recenserade föregående film i serien så föreställde jag mig ju en gradvis dekadens, att filmerna skulle bli lite sämre för varje film och jag konstaterade bara att från och med film nummer tre rör det sig om ganska dåliga filmer.

Jag hade inte förväntat mig att del fyra skulle vara en sådan störtdykning rakt ner i uselhetens bottenlösa hav.  Från att ha gått till en relativt ambitiös filmserie har gänget bakom den här serien tröttnat och tryckt på ”ko-knappen”. Det är den knapp man trycker på när ens filmserie är kreativt död och allt man har kvar av sin den är varumärket. Trycker man på ko-knappen kan man mjölka i kanske ytterligare tre filmer till och då kommer åtminstone cashen in.

För allt i den här filmen följer en plågsamt lam standard – och det är inte ens välgjort i standard-premisser. Jag har tidigare förklarat att found footage-filmer bara fungerar om man till någon mån kan gå med på att det man ser på är ”på riktigt”. Illusionen av att det faktiskt är ”found footage”. En ff-film måste alltid lösa vissa inneboende problem: Vem har filmat materialet, hur har det filmats, vem har hittat det och klippt ihop det och varför filmar dom fortfarande mot slutet, när saker börjar bli livshotande?

Den första Paranormal Activity kändes rätt realistisk och fungerade tillräckligt bra. Tvåan, less so, men fortfarande. Vid trean kunde man se igenom bluffen.

Men den här filmen struntar fullständigt i allt det där. Femtonåriga Alex filmar sig själv genom sin telefon – tror jag – och sin iBook. Det gör även hennes pojkvän, som gillar att spela in när hon sover – för jo, av någon anledning har hon sin webcam på när hon sover. Vem vet, hon kanske gillar att ha den där lampan skinandes mot ögonlocken? Och förresten, hur sparas de högupplösta inspelningarna som pågår dygnet runt? I datorn? Man behöver inte vara något slags IT-geni för att lista ut att det aldrig skulle fungera. Premissen är slött formulerad och filmen misslyckas därmed innan den ens börjat.

Men det är bara början. Istället för att återknyta till verkligheten – vilket varit den här filmseriens enda kvalitativa poäng – så ser vi här istället de tröttaste klyschorna ur standard-skräckfilmer. Den spooky ungen som uppenbarligen är ond, vilket ingen förstår. De osannolikt idiotiska föräldrarna som inte vill lyssna på sina panikslagna barn och blir avbrutna och/eller avfärdar allt som ”fantasier”. För jag menar. Om din femtonåriga dotter kommer och säger: ”Jag blev instängd i garaget, bilen startade sig själv, jag höll på att dö av avgaserna och blev tvungen att slå mig ut.. och jag har det inspelat på band…” Då är det naturligtvis så att du skulle säga något i stil med: Nu får det vara nog med dom här dumheterna! Förresten ska jag se på TV, kan någon ge mig en öl?

Varje inslag är helt genomskinligt och uppenbart. Vissa detaljer är under all kritik – som pinsamma ”hyllningar” till The Shining och Poltergeist… för det passar ju verkligen… medan andra saker bara är tröttsamma och röriga.

Den här serien har ju en intrigark – även om den redan i andra filmen blev snurrig – innefattande Katie (Katie Featherston) som i den första filmen blev besatt av en demon och försvann med sin son. Sen var det något med att hennes syster också hade problem med det där och sen var det något med att det var ärftligt, eller något. Nu visar det sig att det finns en annan unge med i bilden… som av någon anledning är adopterad… Well, den som bryr sig kan vara glad. Den tomma och helt godtyckliga karaktären har fått ännu fler meningslösa och godtyckliga samband. Den enkla poängen – att det helt enkelt var läskigt att det ”spökade” i hennes hus – är sedan länge bortglömd.

Så, för att klargöra: Det här är en otroligt billig och låg produkt. Den innehåller vagt formulerade sammansättningar av klyschor som inte hör hemma i filmen och som inte ger den någon karaktär eller poäng. Det gör kanske detsamma för en som aldrig gillat den här serien till att börja med – men denne kommer ju inte se den här ändå. Jag, som gillar found footage-filmer när de fungerar (vilket är sällan), kan dock lova att den här är ett rejält fall from grace.

Det enda som är bra i filmen är Kathryn Newton, tjejen i huvudrollen. Hon är femton-sexton år och visar en hel del genuin talang för att vara i den åldern. Jag kan bara hoppas å hennes vägnar att hon har framtiden för sig trots att hon inleder sin karriär med Paranormal Activity 4. Men Matthew McConaughey och Renee Zellwegger började ju sina karriärer med Motorsågsmassakern 4, så vem vet.

4 svar på ”Paranormal Activity 4

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *