Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

The Cabin in the Woods

3starrating

Regi: Drew Goddard

Säg till om det här låter bekant: Fem college-ungdomar – en präktig tjej och en slampig, en sportkille, en pårökt skojare och en pluggis – åker ut på landet en weekend. En av dom har en kusin av något slag som gett dom en stuga dom kan bo i. På vägen dit träffar dom en creepy gamling som säger att dom kommer dö. När dom kommer fram visar det sig att stugan är ganska nedgången, men inget är ju perfekt. Efter att ha solat och badat i solskenet korkar dom upp alkohol på kvällen och hittar i källaren läskiga grejer, bland annat en bok som innehåller verser på latin som snart gör att läskiga saker börjar dyka upp från skogen.

Ja det är en uråldrig skräckfilmsklyscha, och dessutom praktiskt taget en remake på Sam Raimis gamla klassiker Evil Dead från 1982. The Cabin in the Woods vänder sig till den publiken som har sett den filmen hundra gånger, men det är inte en meningslös nostalgitripp för att tillfredsställa den passiva konsumisthjärnan som ofta verkar vilja bli tillfredsställd i den målgruppen. Tvärtom är det en film som bjuder på fler och fler överraskningar ju längre den pågår och i slutändan förstår man vad regissören Drew Goddard och manusförfattaren Joss Whedon menat när dom sagt att den här filmen är ”a loving hate letter” till skräckfilmsgenren.

Goddard och Whedon tycks nästan finnas representerade i filmen, som två molokna figurer spelade av Richard Jenkins och Bradley Whitford; de sitter i ett laboratorium benäget under den där stugan och via sina paneler har dom full kontroll över den. Om de fem ungdomarna beter sig för intelligent låter de en mentalt hämmande gas sprida sig genom den vilket leder till att de gör som ett stereotypt skräckfilmsmanus vill att de ska göra. ”I don’t know why I just said I was a virgin” säger den duktiga tjejen förvirrat när hon sitter i soffan tillsammans med pluggisen, den tilltänkta hjälten. ”We should split up” bestämmer sig sportkillen för efter att sekunden innan konstaterat att de borde hålla sig ihop.

Jag är inte helt säker på hur man tar emot den här filmen om man inte sett en herrans massa skräckfilmer. Det är som metafilm den vinner sina poänger. Likt andra underskattade metafilmer – som exempelvis Den siste actionhjälten (1993), där Arnold Schwarzenegger klev ut ur sin senaste film för att bli deprimerad över verklighetens dystra värld  – är det en film som är krånglig att såväl berömma som kritisera. Inledningsvis är det en klyschig skräckfilm – men det ska den å andra sidan vara. Karaktärerna är stereotyper – men det ska de å andra sidan vara. Det är en film som troligen är dubbelt så kul att prata om som det är att faktiskt se på.

Därmed inte sagt att den inte är underhållande. Tvärtom utvecklar den sig åt så absurda och grandiosa håll att man till sist måste kapitulera. Filmen når en punkt då karaktärerna inte vill vara kvar i sin uppriggade skräckfilm längre, och då brakar helvetet verkligen löst. Whedon och Goddard verkar vilja påpeka hur godtyckligt och dumt det ofta är att skriva manus till en skräckfilm – ska de stereotypa ungdomarna bli uppätna av zombies eller varulvar? I bakhuvudet finns ett helt skräckkabinett av Pinheads, Leatherfaces, spök-kvinnor, undervattensmonster och mordiska enhörningar (sa jag mordiska enhörningar? Ja det sa jag).

Det finns ett bakomliggande mysterium i filmen som förklaras via ett i sammanhanget mycket lämpligt cameo-inhopp. Den slutgiltiga förklaringen till hur allt det här hänger ihop är något av en letdown och leder till att man ställer fler frågor än man ska behöva ställa sig – men vid det laget bör man å andra sidan ha slutat ifrågasätta filmen. Den ifrågasätter nämligen sig själv redan från början. Det är mer än vad man vanligtvis väntar sig av en skräckfilm gjord idag. För kritiska sinnelag som jag själv – som ständigt återanvänder klagomål som ”karaktärerna gör som manuset kräver” och ”intrigen är helt godtycklig” – är The Cabin in the Woods en väldigt uppfriskande film. Den som inte gillar genren behöver nog inte bemöda sig – men filmen kan definitivt rekommenderas till erfarna skräckfilmsfans med huvudet på skaft.

The Cabin in the Woods släpps på DVD 19/8

6 svar på ”The Cabin in the Woods

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *