1967 FRANKRIKE/ITALIEN 105 min. färg/35mm/1.66:1. R: Jean-Luc Godard. S: Mireille Darc, Jean Yanne, Jean-Pierre Kalfon.
Den definitiva Godardfilmen efter den briljanta upptakten i Två eller tre saker jag vet om henne – ett inskränkt och självupptaget överklasspar sätter sig i sportbilen och åker ut till landsbygden över helgen men blir bara irriterade över alla absurda hinder på vägen. Filmen är verkligen ett cineastiskt smörgåsbord där Godard medvetet låter bli att följa konventionerna; kryptiska titelskärmar avbryter då och då, scener återanvänds utan anledning, uppenbart viktiga händelser beskrivs hastigt i förbifarten, vid ett tillfälle ställer sig duon och protesterar vid ett träd för att dom är ”trötta på den här filmen”. Detta var Godards första riktiga försök att verkligen vända ut- och in på filmmediet och den verkliga bedriften är hur den starkt karaktäristiska stilen bibehålls samtidigt som filmen, verkligen mot alla odds, är helt jämn och fullständig. Humorn är dråplig, konsumtionskritiken perfekt övertydlig, apokalypsstämningen genuint obehaglig och trots det politiska raljerandet överlever ändå den genuina styrkan eftersom allt är så vansinnigt inspirerat och välgjort. Week end står sig som den eventuellt bästa filmen i franska nya vågen och om inte Godards bästa så åtminstone den centrala nyckelfilmen i hans karriär. Hette Utflykt i det röda på bio i Sverige när det begav sig. 5/5 10/10. 2009, 2018.
