Star Trek V: The Final Frontier. 1989 USA 107 min. färg/35mm/2.35:1. R: William Shatner. S: William Shatner, Leonard Nimoy, DeForest Kelley, James Doohan, Walter Koenig, Nichelle Nichols, George Takei, David Warner, Laurence Luckinbill, Charles Cooper, Cynthia Gouw, Todd Bryant, Spice Williams-Crosby, Rex Holman, George Murdock.
Extremt ojämn femte Star Trek, av flertalet fans sedd som den sämsta i serien, som börjar i samma fjantiga anda som föregående Resan hem, fortsätter därefter med standard-Trekking, försvinner in i ett filosofiskt gisslandrama för att urarta i en final med en Trollkarlen från Oz-liknande “gud” – plus lite krigiska Klingon-fulingar, för att runda av det hela. Storyn går ut på att en mystisk Vulcan-terrorist kidnappar ledamöter från olika raser på en byråkratiskt orienterad “fredsplanet” (egentligen bara en ökensten som får Tatooine att framstå som livat) och när Kirk-gänget undersöker saken närmare blir det flummigt. Filmen består praktiskt taget bara av enskilda partier á 20 minuter sammankopplade utan sammanhang, regisserade av Shatner (kunde Nimoy, så), där det som är intressant inte får utrymme bland det som är jönsigt eller bara misslyckat. Ingenting som händer i filmen får någon vettig upplösning, men man kliar sig redan i huvudet från första början när våra hjältar är på campingsemester, grillar marshmallows och sjunger “row, row, row your boat”. En film som skriker efter mer erfarna filmskapare i avdelningen manus och regi. Uppföljare: Star Trek 6. 2/5 5/10. 2013.
