Se7en 1995 USA 127 min. färg/35mm/2.35:1. R: David Fincher. S: Brad Pitt, Morgan Freeman, Gwyneth Paltrow, Kevin Spacey, R. Lee Ermey, Leland Orser, Hawthorne James, John Cassini, Daniel Zacapa, Peter Crombie, Reg E. Cathey.
Vidrig men otroligt välgjord och effektiv korsning av film noir, 90-talskriminalare, pseudofilosofiskt drama och lika masochistisk som melankolisk feel bad-poesi där de skitiga, regnhärjade Seattle-gatorna närmast får betraktas som en central biroll. Pitt gör en karriärsdefinierande home run som David Somerset, en ungtuppspolis som får jobba med veteranen (Freeman, aldrig bättre) som har en vecka kvar till pension. De undersöker ett bestialiskt mord som visar sig vara toppen av ett isberg; det är en seriemördare som från höga hästar mördar folk med de sju dödssynderna som motiv. Storyn är en oklanderligt genomtänkt sak, Finchers utförande är i alla avseenden lysande – både i ton, rytm, känsla och eftertanke är filmen oförglömlig, men (det ska sägas!) extremt ruggig och deprimerande; vad Fincher föreslår i slutet är inget man vill tänka för mycket på. Faktum är att en sådan här film kunnat göras inom Hollywood-systemet är fortfarande smått ofattbart. Se även Varför film är bättre än TV. 5/5 9/10. 1998, 2000, 2016.
