1996 USA 111 min. färg/35mm/2.35:1. R: Wes Craven. S: David Arquette, Neve Campbell, Courtney Cox, Skeet Ulrich, Matthew Lillard, Jamie Kennedy, Rose McGowan, Drew Barrymore, Lawrence Hecht, W. Earl Brown, David Booth, Carla Hatley, C.W. Morgan, Frances Lee McCain, Troy Bishop, Ryan Kennedy, Nancy Anne Ridder, Lisa Canning, Liev Schrieber, Henry Winkler (okrediterad), Roger L. Jackson (röst).
Genre-alkemi från 90-talet när den är som bäst: ”Dawson’s Creek”-författaren Kevin Williamson och gamle skräckmästaren Craven väcker till liv slasher-genren i en blodig och osannolikt träffsäker popcorn-rysare. Campbell spelar ung tjej som jagas av psykopat inspirerad av skräckfilmer – en av hennes vänner är mördaren, men alla är misstänkta. Slasher-intrigen är ungefär densamma som den var när Freddy Krueger härjade, men skådespelarna är riktigt bra, de melodramatiska delarna av manuset något köttigare, regin hämnande proffsig (Terror på Elm Street var, i ärlighetens namn, ganska skranglig) och den fyndiga blandningen av humor och våld känns direkt nyskapande. Resultatet är bland det bästa som gjorts i den här genren, och den blonda Barrymore (i en comeback-roll) är helt klart en Janet Leigh för 90-talet. Omtittbarheten är också total, då det (på tal om det) finns en oändlig mängd referenser och paralleller här, inte minst till andra skräckfilmer (inklusive cameos av Linda Blair, Craven själv och en stor okrediterad biroll av Henry ”The Fonz” Winkler som rektor). Fick tre uppföljare, en TV-serie och ett otal kloner där Williamsons stil kopierades (inte minst av honom själv) medan hela skräckgenren väcktes till liv efter att den legat i en komatosliknande existens i tio år. En otrimmad och snäppet mer blodig ”Director’s Cut” är bara drygt sju sekunder längre, så hoppa inte av förväntan efter mer där. 4/5 8/10. 1998, 2002, 2016.
