1932 USA 93 min. sv/35mm/1.37:1. R: Howard Hawks. S: Paul Muni, Ann Dvorak, George Raft, Boris Karloff, Karen Morley, Vince Barnett, Osgood Perkins, C. Henry Gordon.
Hawks var som klippt och skuren för att göra denna hejdlösa och hutlösa film, Howard Hughes högst lyckade försök att köra över alla andra gangsterfilmer från 30-talet. Muni är lysande som Tony Camote, en burdust svin som arbetar sig uppåt inom Chicagos organiserade brottslighet, innan han själv blir ett offer för sin totala destruktivitet. Filmen må introduceras med en brasklapp om att regeringen måste ta krafttag mot organiserad brottslighet, men detta är ett helgjutet inferno där scener pepprar och hamrar sig fram. Filmen dryper ännu av sin aura av kontrovers, även om den naturligtvis inte förefaller så våldsam som den gjorde när den kom. Attityden är däremot hisnande gränslös – de snacksaliga karaktärerna tänker, handlar och ändrar temprament snabbare än de hinner ladda om medan Muni sluggar sig fram, helt oviss om att han är omringad av alla som faller i hans väg. Mycket i denna film har blivit ikoniskt – inte minst Raft, som spelar Munis slantsinglande partner – men det är Hawks kompromisslöst cinematiska ådra, behovet av att göra detta till en filmupplevelse, som gör den så levande och oförutsägbar. Dramatiken mot slutet är direkt helvetisk. Originaltiteln var Scarface – Shame of a Nation, undertexten tillades under order av den amerikanska filmcensuren. Totalförbjöds i Sverige 1934, men släpptes 1944 (med undertiteln ”Chicagos siste gangster”) med elva minuters klipp. Nyinspelades 1983 som Scarface. 5/5 9/10. 2001.
