1960 USA 109 min. sv/35mm/1.85:1. R: Alfred Hitchcock. S: Anthony Perkins, Janet Leigh, Vera Miles, John Gavin, Martin Balsam, John McIntire, Simon Oakland, John Anderson, Frank Albertsom, Patricia Hitchcock.
Hitchcocks mest tidlösa mästerverk är inte bara tidernas mest inflytelserika skräckfilm, utan en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Börjar som en mystisk melodram, där kassörskan Leigh norpar 40 000 dollar från sin chef och sticker från stan; på vägen tar hon tyvärr in på Bates motell, som drivs av mystisk ung man och hans elaka gamla ”mor”, varpå allt vänds upp och ner och filmhistoria skrivs. Detta är en film som börjar, slutar, börjar om, och fungerar på alla möjliga olika sätt, samtidigt som stämningen och intensiteten (underbyggd med Bernard Herrmanns legendariska musik) gör allt omöjligt att inte bara ta in i ett enda drömskt svep. Detaljrikedomen, tempot, de ständigt omväxlande perspektiven och de oavbrutna överraskningarna, de utdragna och perfekt utstuderade nagelbitarscenerna och de sublimt skrämmande chockögonblicken; detta är ett magiskt pussel man kan lägga om och om igen och aldrig få nog av. Byggd på en bok av Robert Bloch; följdes upp 23 år senare av Psycho II och sedan återigen av Psycho III, samt två TV-filmer, Psycho IV – The Beginning och Bates Motel (plus långt senare en TV-serie med det namnet) och en märklig remake 1998. Alla dessa filmers existens har bara förstärkt originalets vikt, ibland nästan som om det varit avsikten. Fotad i standardnegativ 1.33:1, och purister kan anse att det också är i det formatet filmen bör ses (Hitchcock ville inte att filmen skulle ses i widescreen). Videosöndag-recension (mästerverk). 5/5 10/10. 2000, 2017, 2020.
