2012 USA/STORBRITANNIEN 124 min. färg/Redcode RAW/2.39:1. R: Ridley Scott. S: Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlize Theron, Idris Elba, Guy Pearce, Logan Marshall-Green, Sean Harris, Rafe Spall, Emun Elliott, Benedict Wong, Kate Dickie.
Oförskämt bra blandning av serietidningsliknande sci fi-raffel och ”Filosofiska rummet”, gjord som en typ-av-comeback för Scott. Tekniskt sett är detta en lös prequel till Alien, utspelar sig innan den filmen och handlar om en rymdexpedition på väg till en mystisk struktur på en avlägsen måne – där hoppas de hitta mänsklighetens ursprung och få kontakt med de utomjordiska ”ingenjörer” som skapade oss, men istället möter de iskallt våld och flertalet vidriga saker i en kall, likgiltig rymd. Rapace viker inte en tum i huvudrollen som den idealistiska ledarforskaren, Fassbender bildar en cementerad närvaro som den lynnige roboten David och Theron är på Shakespeare-nivå i rollen som expeditionens järnhårda ledare – visuellt är filmen extremt attraktiv, trots att specialeffekterna innehåller bland de mest genialiskt magstarka saker som en bred blockbuster kan komma undan med. Manuset (av Jon Spaihts och Damon Lindelof) är rotat i okomplicerad eskapistisk b-filmsunderhållning (varpå den kommer undan med allsköns logikluckor och melodramatik) medan den bygger ett klassiskt tematiskt nät av idéer om ursprung, föräldrar och barn, mänsklighet och syntes, tro och misstro och inte minst riktigt förvridna visioner av tillblivelse och födelse. Som Alien-film liknar det en embryonisk smet – vilket också ger filmen en gäckande obehaglig kvalitet, då den ruckar på ens föreställningar om serien – men främst är det bara ett oväntat mästerligt exempel på hur en publikfriande sci-fi-rysare kan göras helt rätt och fortfarande innehålla djup. Också framställd i 35mm, digital 3D och 70 mm IMAX-3D. Uppföljare: Alien: Covenant. Videosöndag-recension (3.5 stjärnor). PODCAST. 5/5 9/10. 2018.
