Nosferatu: eine Symphonie des Grauens. 1922 TYSKLAND 94 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: F.W Murnau. S: Max Schreck, Gustav von Wangenheim, Greta Schröder, Alexander Granach, Ruth Landshoff, Wolfgang Heinz, John Gottowt.
Odödligt klassisk stumfilmsversion av Bram Stokers ”Dracula”. Von Wangenheim spelar den parodiskt muntre mäklaren Hutter, som reser till Transsylvanien för att sälja ett hus till den mystiske greve Orlok; några dagar senare är stora delar av befolkningen i Hutters hemstad utplånad – alla har dött i en mystisk ”pest”, som anländer samtidigt som Orloks skepp; Orlok själv har tänderna inställda på Hutters fru, den oskuldsfulla Ellen (Schröder) ty hon har ”så vacker hals”. En av de mest berömda stumfilmerna, en av de kusligaste och mest besynnerliga filmer som gjorts, och även alla vampyrfilmers moder. Präglad av legendariska ögonblick och kultfaktorer – Schrecks vampyr är fortfarande fasansfullt ful – men ännu mer unik är Murnaus expressionistiska över- och underdrifter, som bara framstår som mer och mer geniala ju fler filmer från samma tid man jämför med. En film som åldras som vin… om du nu dricker… vin. Nyinspelad av Werner Herzog 1979. Videosöndag-recension (mästerverk). 5/5 10/10. 2000, 2014, 2017.
