1927 TYSKLAND 153 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: Fritz Lang. S: Alfred Abel, Brigitte Helm, Gustav Fröhlich, Rudolf Klein-Rogge, Fritz Rasp, Theodor Loos, Erwin Biswanger, Heinrich George.
Evigt odödlig science fiction-klassiker där Lang lägger upp grundritningen för genren på samma sätt som han skulle göra för krim-filmen med M och sina Dr Mabuse-filmer. Här presenterar han, med fullständigt magnifik scenografi, superstaden Metropolis, en stad som styrs av en excentrisk snobb (Abel) som lever över människorna som slavar för att själva få leva, långt ner i en symboliskt totalmekanisk underjord (och under underjorden kokar det politiska upproret). Ledarens son (Frölich) gör dock en Siddharta-vandring där han lämnar lyxtillvaron och förenar sig med rebellerna i underklassen för att göra revolt. Lang använder dock enormt breda penslar och gör en magisk film som bara kunnat göras på stumfilmstiden (detta är på många sätt en kulminering och fulländning av hela 1920-talet som filmera). Manuset (av Langs dåvarande hustru Thea von Harbou) är en klassisk melodram, på gränsen till en såpopera, men det finns bottenlösa tolkningsmöjligheter i denna berättelse om hjärtat som möter hjärnan – mitt i alltihopa stjäl förstås Klein-Rogge showen som den galne vetenskapsmannen som skapar den oförglömliga slamp-roboten som matchar jungfru Maria-liknande Helm. Har existerat i otalet versioner; originalet är förlorat men vägen mot en fulländning är en berättelse i sig – filmen släpptes först i en 97 min version, 1984 släpptes en 87 min lång version med discomusik av Giorgio Moroder som också färglade den; länge var en 123 minuter lång kopia den mest fulländade men efter att man hittat en nästan fullständig 16mm-kopia år 2008 gjordes återställningar på 145 och 153 minuter (premiärlängden var 210 minuter). 5/5 10/10. Videosöndag-recension. 2001, 2005, 2008, 2016.
