Lawrence of Arabia. 1962 STORBRITANNIEN/USA 216 min. färg/65mm/2.20:1. R: David Lean. S: Peter O’Toole, Omar Sharif, Anthony Quinnn, Alec Guinness, Jack Hawkins, José Ferrer, Anthony Quayle, Claude Rains, Arthur Kennedy, Donald Wolfit, I.S. Johar, Gamil Ratib, Michel Ray, John Dimech, Zia Mohyeddin.
Kanske den mest intelligenta mastodontfilm som gjorts – en utmattande lång skildring av den komplicerade officeraren T.E. Lawrence (O’Toole) och hans färd under första världskriget, då han i arabiska öknen blev ledare för en rebellisk frihetsrörelse för en enad Arabvärld och närapå förlorade förståndet på kuppen. En hisnande uppvisning i mästerligt filmskapande – legendariskt ökenfoto av Freddie Young i hägrande 70 millimeter, pampig musik av Maurice Jarre och scenbytena är ofta en parad i den ena spektakulära sekvensen efter den andra; filmen är i mångt och mycket David Leans magnum opus. Lysande skådespelare, inte minst O’Toole som blev en omedelbar stjärna i denna sin första roll och som gör Lawrence till en snårig och mycket mänsklig karaktär som växlar mellan narcissism och självömkan och galen envishet och osviklig humanism. Filmens längd gör att intrigen känns oöverskådlig – men den gynnas av upprepade visningar, helst restaureringen från 1989 med (OBS!) så stor bild som möjligt. Vann sju Oscars, bland annat för bästa film och regi (Leans andra, efter Bron över floden Kwai). Filmad i Super Panavision 70, negativ 2.20:1, bildformatet den går i på 70mm (på 35mm går den vanlig scope, dvs 2.35:1.) Längden varierar på diverse nyutgåvor, den längsta versionen är en director’s cut på 228 min. 5/5 9/10. 2013.
