Topio stin omihli. 1988 GREKLAND/FRANKRIKE/ITALIEN 127 min. färg/35mm/1.33:1. R: Theodoros Angelopoulos. S: Michalis Zeke, Tania Palaiologou, Stratos Tzortzoglou, Eva Kotamanidou, Aliki Georgouli, Vasilis Kolovos, Vasilis Bouyiouklakis, Ilias Logothetis, Vangelis Kazan, Stratos Pahis, Mihalis Giannatos, Kiriakos Katrivanos, Grigoris Evangelatos, Giannis Fyrios, Nikos Kouros, Nadia Mourouzi, Vasia Panagopoulou, Toula Stathopoulou, Nina Papazaphiropoulou, Christoforos Nezer, Gerasimos Skidaressis, Socrates Alafouzos, Dimitris Kaberidis, Tasos Palatzidis, Panagiotis Botinis, THodoros Vougioukas, Andreas Varouhas, Giorgis Fotopoulos.
Den sista delen i Angelopoulos eskalerande ”tystnadens trilogi” efter Resan till Kythera och Biodlaren. Handlar om ett par syskon som rymmer hemifrån för att ta sig till Tyskland, där de hört att deras pappa bor. Vi förstår tidigt att färden är futil, men på sättet Angelopoulos gestaltar och berättar historien spelar det mindre roll; detta är en genomgående metaforisk film om hopp, där barnen hamnar i olika situationer som utmanar vuxenvärldens ansvar och de olika sekvenserna växlar mellan det realistiska, det surrealistiska, det fruktansvärt omskakande och det transcendentala. Denna intensivt emotionella film handlar emellertid i grund och botten om människans förmåga till att formulera hopp och röra sig framåt, trots de mest desperata omständigheter, och Angelopoulos får fram lika många hårt slående kontraster som svindlande djup. En genuint mångbottnad och mästerlig film. Videosöndag-recension (mästerverk). 5/5 10/10. 2020.
