PopEye. 1980 USA 114 min. färg/35mm/2.35:1. R: Robert Altman. S: Robin Williams, Shelley Duvall, Ray Walston, Paul Dooley, Paul L. Smith, Richard Libertini, Donald Moffat, MacIntyre Dixon, Roberta Maxwell, Donovan Scott, Allan F. Nicholls, Wesley Ivan Hurt, Bill Irwin, Robert Fortier, David McCharen, Sharon Kinney, Peter Bray, Linda Hunt, Wayne Robson, Dennis Franz.
Så kan det gå! Ta ett genuint obegåvat manus, kombinera det med klaustrofobisk scenografi, översätt en två timmar lång tecknad film till spelfilm utan att tänka på allt som inte fungerar i den översättningen, släng på ett par helt värdelösa musiknummer (av Harry Nilsson) och låt en ökänt humorbefriad independent-regissör styra skutan. Williams långfilmsdebut är en fullständig katastrof, en cinematisk uppvisning i feltänk och från början till slut en hård prövning mot åskådarens sinnen; Altman framstår som helt talanglös inför vad som ska vara ”underhållning” och varje scen är lika död som en fisk på land. Williams är ofrivilligt enerverande när han muttrar och fumlar sig filmen igenom på ett fundamentalt missanpassat sätt – alla filmens mest centrala delar kollapsar och kvar är en otroligt irriterande film, nästan helt och hållet osebar. Duvall är idealiskt vald som Olivia, och hon är det enda som styr denna film undan betyget 0.5. Sedermera en film ingen ville ta i – både Altman och Williams avsade sig den och Duvall (efter den traumatiska inspelningen av The Shining) slutade göra långfilmer överhuvudtaget. 1/5 2/10. 2013.
