1980 USA 219 min. färg/35mm/2.40:1. R: Michael Cimino. S: Kris Kristofferson, Christopher Walken, Isabelle Huppert, John Hurt, Sam Waterston, Brad Dourif, Joseph Cotten, Jeff Bridges, Ronnie Hawkins, Paul Koslo, Geoffrey Lewis, Richard Masur, Rosie Vela, Mary Catherine Wright, Nicholas Woodeson, Stefan Shcherby, Waldemar Kalinowski, Terry O’Quinn, Jack Conley, Margaret Benczak, Jim Knobeloch, Erika Petersen, Robin Bartlett, Tom Noonan, Marat Yusim, Aivars Smits, Gordana Rashovich, Jarlath Conroy, Allen Keller, Caroline Kava, Mady Kaplan, Anna Levine, Patricia Hodges, Mickey Rourke, Kevin McClarnon.
En av filmhistoriens mest ökända filmer, där en hybrisskadad Cimino (efter succén med Deer Hunter) slösade obscena mängder pengar på en extremt lång storfilm som blev mer och mer sågad på förhand ju längre tid den var i produktion – den ekonomiska dunderfloppen ledde inte bara till att filmbolaget United Artists gick i konkurs, flera andra projekt och regissörer påverkades, den så kallade New Hollywood-vågen nådde en definitiv slutdestination och Cimino själv blev utfryst av en industri som nu hatade honom och såg filmen som ett slags barbariskt konstmord. Ingen film ansågs vara värd verkliga ekonomiska förluster, vilket gör filmen till ett talande exempel på vart vissa skor klämmer i filmindustrin (och hur hjärndött filmkritiker kan bete sig) – inte minst eftersom filmen är helt fantastisk! Kristofferson är underbar som vemodig sheriff som hamnar mellan invandrarfarmare och rika boskapsägare i Wyoming på 1890-talet – Hemingwayskt inramat av hans tidiga och senare liv, i båda avseenden välbärgat. Precis som i Deer Hunter utnyttjar Cimino den långa berättarformen för att skapa en vagt surrealistisk och drömsk, hela tiden fruktansvärt intensiv upplevelse, där händelser följer varandra som rörelser snarare än narrativa block; filmens episka längd kontrasteras med den i grunden enkla kärleksberättelsen (mellan Kristofferson och den då okända Huppert) ungefär som i David Leans Ryans dotter (en annan underskattad mastodontproduktion) samtidigt som Cimino glatt låter sin film vara en krigisk Western, ett undertryckt karaktärsporträtt, en politisk allegori, en stumfilmsliknande melodram och ett kostymdrama allt på samma gång. Exceptionellt ambitiöst filmskapande och extremt välgjort, i synnerhet med tanke på nidbilden av Cimino som en slarver; naturligtvis hade filmen kunnat kosta mindre att göra, men det som blev gjort är fortfarande makalöst. Existerar i olika längder. 5/5 9/10. 2014, 2017.
