1964 STORBRITANNIEN 115 min. färg/35mm/1.66:1 (Europa) 1.85:1. R: Guy Hamilton. S: Sean Connery, Honor Blackman, Gert Fröbe, Shirley Eaton, Tania Mallet, Harold Sakata, Bernard Lee, Martin Benson, Cec Linder, Austin Willis, Lois Maxwell, Bill Nagy, Michael Mellinger, Peter Cranwell, Nadja Regin, Richard Vernon, Burt Kwouk, Desmond Llewelyn, Mai Ling, Varley Thomas, Margaret Nolan.
Den tredje Bondfilmen är eventuellt den mest klassiska, mer serietidningsartad än den omedelbara föregångaren Agent 007 ser rött, men å andra sidan seriens ”ur-film”, eftersom alla bitar faller på plats – här dyker alla prylar, bilar och häftiga stunts upp som skulle komma att bli filmseriens kännetecken. Fröbe spelar förmögne snobben tillika totalgalningen Goldfinger som 007 får infiltrera, för att se vad hans ”Operation Grand Slam” går ut på. Resten är ett actionäventyr i Agent X9-traditionen, oklanderligt slickad och välgjord; Bond får tampas med klassiska Oddjobb (killen med hatten ni vet), Shirley Eaton blir målad helt i guld och dör av syrebrist, det rullas runt i halmsäckar med Pussy Galore (”I must be dreaming”) och Goldfinger visar upp filmhistoriens mest berömda laser (”No, mister Bond. I expect you to die!”). Det är en smaksak vilken av ”de bästa” som är ”bäst”, men Goldfinger är förmodligen den du ska se om du bara ska se en. Uppföljare: Åskbollen. 4/5 8/10. Videosöndag-recension. 1999, 2001, 2002, 2015, 2017.
