1940 USA 125 min. färg/35mm/1.37:1. R: James Algar, Samuel Armstrong, Frod Beebe Jr, Norman Ferguson, David Hand, Jim Handley, T. Hee, Wilfred Jackson, Hamilton Luske, Bill Roberts, Paul Satterfield, Ben Sharpsteen (okrediterade). S: Leopold Stokowski (berättarröst), Bo Teddy Ladberg (svensk berättarröst).
Kanske Walt Disneys på sätt och vis mest imponerande film, en svit på åtta animerade kortfilmer utan dialog, inspirerade och utförda till klassisk musik framförd av Philadelphia Orchestra under ledning av Leopold Stokowski. Inte ett dugg föråldrad, snarare tvärtom då man baxnar över detaljrikedomen, fantasin och framför allt arbetet bakom animeringen, på ett sätt som överstiger reaktionen på de flesta moderna specialeffekter. Oförutsägbar, kärleksfullt gjord och en ostoppbar njutning för ögat; saknar egentligen motstycke i filmhistorien, trots att det finns stunder som är mer häpnadsväckande än andra. Höjdpunkterna innefattar klassiska ”Trollkarlens lärling” (byggt på Goethes berättelse och med Musse Pigg i huvudrollen), den underbart surrealistiska tolkningen av Tjajkovskijs ”Nötknäpparvalsen” (bland annat med de dansande svamparna), Stravinskijs ”Våroffer” som blivit en mustig evolutionsberättelse med dinosauriernas uppgång och fall, samt den dynamiska ”En natt på blåkulla” (med en genuint otäck Tjernobog) och Schuberts ”Ave Maria” som andaktsvacker epilog. Allt är verkligen inarbetat in till minsta detalj, Disney lät sig inte hindras av dåtidens tekniska begränsningar utan lät musiken ta den plats den förtjänade och presenterade därmed den helt banbrytande användningen av flerkanaligt stereoljud. 4/5 8/10. 2000, 2010.
