The Lonely Guy 1984 USA 90 min. färg/35mm/1.85:1. R: Arthur Hiller. S: Steve Martin, Charles Grodin, Judith Ivey, Steve Lawrence, Robyn Douglass, Merv Griffin, Joyce Brothers, Candi Brough, Randi Brough, Julie Payne, Madison Arnold.
En verkligt underskattad film, där Martin spelar en av de många av världens exemplar ”lonely guys” – ensamma män som helt enkelt inte lyckas passa in i det sociala samhället. En sporadiskt berättad intrig byggd på Bruce Jay Friedmans bok ”The Lonely Guy’s Book of Life” tar sig efterhand fram till en romantisk intrig, men hjärtat i filmen ligger i ett flertal fantastiska, obetalbara scener som parodierar sociala situationer, då och då genom att låta filmen glida över till en typ av magisk realism (självmordshopparna vid Manhattanbron, och den ensamma restaurangscenen är några höjdpunkter); det är svårt att inte läsa filmen som en ovanligt djärv fabel om depression, och en film som konfronterar frågan om livet är värt att leva överhuvudtaget. Martin är perfekt i huvudrollen, Grodin är också lysande som hans enda kompis; en annan lonely guy som umgås med sina växter och sin datastyrda schackmaskin. Skickligt regisserad av Hiller, med ett elegant manus av Neil Simon. Hade lika gärna kunnat vara en av Mel Brooks bästa filmer – ”Det våras för ensamheten” hade för den delen varit en marginellt bättre svensk titel. 4/5 8/10. 2012, 2017.
<- Ensam mot alla.
-> Ensam är stark.
