Le sang d’un poète. 1932 FRANKRIKE 55 min. sv/35mm/1.37:1. R: Jean Cocteau. S: Enrique Rivero, Elizabeth Lee Miller, Pauline Carton, Odette Talazac, Jean Desbordes, Fernand Dichamps, Lucien Jager, Féral Benga, Barbette.
Cocteaus första film är en avantgardeklassiker som slinker undan varje rimligt försök att tolka den. Berättad i fyra episoder, och börjar med att den nästan omänskligt formade konstnären Rivero får ett muntert sår på sin hand – det leder till att en staty kommer till liv och övertygar honom om att gå rakt in i en spegel, där han kommer till ett hotell. Ett snöbollskrig slutar i död och societeten applåderar ett självmord. Konstnären lider men verkar samtidigt vara väldigt road – denna film rör sig någonstans i gränstrakterna mellan surrealism och impressionism utan att riktigt landa i vare sig det ena eller det andra. Filmen är vacker men ofta olustig, gjord med total autenticitet men samtidigt fundamentalt ytlig och det finns eventuellt inte mycket att konstatera i den. Men liksom i en promenad genom ett museum får var och en döma själva. Första delen i en trilogi som fortsatte i Orphée och Orfeus testamente. 4/5 7/10. 2018.
<- En plats på jorden.
-> En prins i New York.
