Scent of a Woman. 1992 USA 156 min. R: Martin Brest. S: Al Pacino, Chris O’Donnell, James Rebhorn, Gabrielle Anwar, Philip Seymour Hoffman, Richard Venture, Bradley Whitford, Rochelle Oliver, Margaret Eginton, Tom Riis Farrell, Nicholas Sadler, Todd Louiso, Matt Smith, Gene Canfield, Frances Conroy.
Arketypisk Hollywood-nyinspelning av mångfasetterad europeisk film – det vill säga sentimental och entydig feel-good. O’Donnell spelar student som lever på bidrag från universitet och måste därför barnvakta gaggig, blind överste (Pacino) som istället drar med honom till New York på en odyssé med tilltänkt dramatisk final. Pacino äter upp hela filmen i sin Oscarsbelönade huvudroll, trots att han emellanåt hotar att gläfsa bort hela filmen, som är alldeles för lång och innehåller en helt ointressant sidointrig om O’Donnells skolproblem – som Pacino också tar över, i ett avslutande pompa och ståt-tal om heder och integritet. Fascinerande att se ihop med den italienska filmen från 1974 – den var inget mästerverk men den hade många nyanser, och allt som gick att tolka fritt i den filmen gör nyinspelningen metodiskt om till lättsmälta moralkakor; inklusive tango och en befängd scen med blindstyret bakom ratten på en Ferrarri. 3/5 6/10. 2012.
<- En kvinnas doft (1974).
-> En kvinnas hämnd.
