Arthur. 1981 USA 97 min. färg/35mm/1.85:1. R: Steve Gordon. S: Dudley Moore, Liza Minnelli, John Gielgud, Geraldine Fitzgerald, Jill Eikenberry, Stephen Elliott, Ted Ross, Barney Martin, Thomas Barbour, Anne De Salvo, Majorie Barnes.
En av det tidiga 80-talets komediklassiker där Moore spelar oambitiös alkoholist som lever på en gigantisk förmögenhet som står på spel om han inte gifter sig med av familjen vald dam – själv har han en ärlig önskan att hitta någon som älskar honom, vilket tycks dömt eftersom han jämt är full och odräglig. Men robusta servitrisen Minnelli kan förstås vara en lösning. En märklig film som inte borde fungera – Moores karaktär är en av den moderna filmhistoriens mest krångliga huvudpersoner – men han lyckas utstråla så mycket genuin personlighet att han blir sympatisk. Vinner också många styrkor från ett stabilt manus, av regissören, och bra skådespelare, inte minst får Oscarsbelönade Gielgud möjlighet att glänsa på oväntade sätt i en genuint intelligent roll som hans buttra betjänt. Fin musik av Burt Bacharach. Fick en uppföljare, Arthur – Skakad, inte rörd!, och nyinspelades 2011 som Arthur. 3/5 7/10. 2012.
<- En bro för mycket.
-> En brud på hugget.
