Sweet and Lowdown. 1999 USA 95 min. färg/35mm/1.85:1. R: Woody Allen. S: Sean Penn, Samantha Morton, Uma Thurman, Anthony LaPaglia, Tony Darrow, Brad Garrett, Katie Hamill, Gretchen Mol, Brian Markinson, Molly Price, Marc Damon Johnson, Denis O’Hare, Ben Duncan, Daniel Okrent, Woody Allen.
Till synes ovanlig Allenfilm; en biopic om en påhittad jazzgitarrist vid namn Emmet Ray (Penn) som var “näst bäst” efter Django Reinhardt på 30-talet; Penn spelar honom som en extremt självupptagen och aningen blåst diva vars musikaliska geni ger honom mer framgång än han förtjänar och vars bristfälligheter gör att han ramlar ner där han hör hemma till sist ändå. Fint gjord och väldigt välspelad – Penn är bra även i jämförelse med hans standard, och Morton är fantastisk som stum liten kvinna som faller för honom – men hänger inte riktigt ihop på det sätt som Allen kanske själv vill och i slutändan blir inte filmen mer minnesvärd än vad en påhittad historisk skildring av en låtsasfigur ur historien kan tänkas vara. Många Woody-entusiaster tycker dock att det är en något förbisedd pärla. Musiken, av Howard Alden, är helt klart finfin. 3/5 6/10. 2012.
<- Dunkla drifter.
-> Dying of the Light.
