Dead Ringers. 1988 KANADA/USA 116 min. färg/35mm/1.66:1. R: David Cronenberg. S: Jeremy Irons, Geneviève Bujold, Heidi von Palleske, Barbara Gordon, Shirley Douglas, Stephen Lack, Nick Nichols, Lynne Cormack, Damir Andrei, Miriam Newhouse, Jonathan Haley, Nicholas Haley, Marsha Moreau, Jacqueline Hennessy, Jill Hennessy, David Walden.
Rörig och typiskt Cronenbergskt “mer intressant än bra” dramathriller som rent tematiskt handlar om allt möjligt, från så kallad “psykosexualitet” till rena övernaturligheterna. Irons är utomordentlig i dubbelrollen som enäggstvillingar tillika berömda gynekologer som sköter sitt liv så att de gör allt tillsammans och på många sätt delar personlighet – inte minst utnyttjar de faktumet att ingen kan se skillnad på dem när de “delar” på kvinnor (likt mycket i filmen är det lite oklart vad fördelen med metoden är). I samband med att de träffar filmstjärna (Bujold) som den ena, mer känslige, brodern faller för, uppstår dock en spricka mellan dem, deras klinik faller ihop och de drabbas av helt klart svår separationsångest. Det händer så mycket i den här filmen att den är nästan omöjlig att inte tycka om – obskyra referenser till karaktärernas förflutna och deras relation, snitsigt förledande av åskådaren i och med Irons två karaktärer, kinky sexualitet korsat med regissörens vurm för kroppslig skräck, allt inbakat en inledningsvis fängslande story. Men, liksom i många av regissörens filmer, fallerar den gradvis som berättelse från och med att Bujold av obegriplig anledning till stor del försvinner ur filmens intrig. Den målar in sig i ett hörn när den använder emotionell logik fastän stämningen rakt igenom är helt klinisk, och den tvingar fram ett kaotiskt slut genom forcerande nödlösningar dolda bakom pseudokonstnärliga fördunklingar. Det är, kort sagt, en pretentiös men ganska underhållande film. 3/5 6/10. 2014.
<- Dubbel-8.
-> Dubbelgångaren.
